(23 Apr 2017)
Då flertalet av de stora projekten jag jobbat med senaste tiden börjat ta form som t.ex. Digital Whiteboard och matbeställnings appen (A.k.a. Matdags), måste alla idéer läggas ner i text. För att snabbt förklara innan du som läser börjar döma har jag Dyslexi. Ja, jag är utbildad sjuksköterska, vilket innebär att det jag gör hela dagarna är att läsa journaler (kanske lite överdrivet). Dyslexi delas in i 3 undergrupper; läshastighet, läsförståelse och skrivande. Läsförståelsen har (tror jag) aldrig riktigt varit ett problem, däremot skriver jag som en kratta. Läshastigheten är något som jag tränat mig till att bli bättre på, men skulle jag tävla med någon skulle det nog vara jag som förlorade.
Med min bakgrund hoppas jag att du som läsare, om ens något förstår att denna blogg som medium är “pain in the a*s!”. En klok människa sa till mig en gång att “stavning är en värdslig sak, det finns så många rättningsprogram i dagens läge som gör det jobbet åt en”. Kort svar är att nej det gör dom inte. Även när jag ska få ner något i text betyder det att jag först måste tänka ut hela meningen i mitt huvud, sen skriva den. Lyckligtvis har jag tränat upp mina tangentbordsfingrar (långt ord), så jag inte behöver titta på tangentbordet, utan bara skriva, under tiden jag säger meningen i mitt huvud. Ja, jag vet att jag säkerligen redan skrivit en massa särskrivningar, eller felstavningar.
Jag kan skapa nästan vad som helst, men att få ner mina idéer i text är otroligt (laddat ord) svårare. “Försöka duger”?.
Vi är nu i stadiet då vi ska ansöka om stöd från olika tävlingar/fonder för att kunna få mer medel att testa idéerna som flödar, dels i mitt huvud men även bland mina kollegor. Detta kräver att idéerna måste gå från mitt huvud ner på ett papper/datorn. Detta är en väldigt långsam och frustrerande process. Lyckligtvis har jag många kollegor som gärna flikar in och stöttar i denna processen (= jag ordbajsar och någon annan städar upp).
Blogginlägg – Check!
Ansökan – Snart Check!