(05 Jun 2019)

Jag ska inte “sticka under stolen” och sedan senaste nyhetsbrevet om AI ifrån Utveckling VGR, är mina åsikter framme. Däremot en mening i nyhetsbrevet berättar såklart inte hela historien. Därav detta inlägg.

Först och främst måste vi förstå att innan man börjar med RPA, måste man ställa sig den viktiga frågan; ”behöver detta lösas med AI, eller är det något som kan lösas genom integrationer mellan program (interoperabilitet)”. RPA teknik är program som ges väldigt avgränsade uppgifter, vilka kommandon eller knapptryck de ska genomföra, var i ett program de ska läsa, kopiera eller klistra in text. Detta är skelettet av RPA och är såklart i praktiken mer komplext. Nackdelar med denna strategi och teknik är att även om man vinner administrativt arbete från vårdpersonalen och ”sopa under mattan” av den tekniska skulden, så lägger man ett till system på högen av system i organisationen. Ur ett förvaltningsperspektiv måste man även komma fram till vem det är som ansvarar för att RPA följer med uppdateringar och fortsatt fungerar när program de är kopplade till sig uppdateras i funktioner eller användargränssnitt. Viktigaste att förstå när vi pratar RPA är att det inte är skalbart, det är en tillfällig lösning på tekniska skulder, som uppkommit för att man inte jobbat med interoperabilitet först. Vem bär ansvaret, ifall en RPA gör fel och är det verkligen rätt lösning för hälso- och sjukvården när man börjar diskutera att de behöver RSID (Identifikationsnummer).

Inom masterprogrammet i eHälsa skriver vi för tillfället en rapport om eHälso IT strategier för problemområden i framtidens hälsa. Där har jag framfört att en av de främsta strategierna är att “automatisera det som automatiseras kan”. Då med fokuset att automatisera sysslor, för att ge plats åt de sysslor som innehåller mänskliga mötena. Huruvida detta innefattar RPA eller systemens förmåga att samtala med varandra är en svår avgränsning. Juridikens stöd för interoperabilitet mellan system i hälso- och sjukvården ligger efter den tekniska utvecklingen och här har RPA möjligheten att skapa debatt och öka den digitala mognaden, men är i längden inte en hållbar lösning. För att nå framtidens problem måste vi ändra sättet vi arbetar på, inte skapa en digital lösning som löser problemen på samma sätt vi hade gjort manuellt. Inte bara nöja oss med att göra något analogt till digitalt.