(12 Dec 2018)
Då är året snart slut och projektgruppen för MatAppen, arbetar med att sammanfatta årets arbete i en slutrapport. Jag ska inte förfina något, men senaste månaderna har arbetet varit intensivt på alla håll. Nu är MatAppen igång och vi har lyckats intervjua två patienter som båda på sitt sätt sa att vi är på väg åt rätt håll. Även lyckades vi genomföra en workshop med nyckelpersoner i organisationen och som hjälpt till i projektet under året, även här fick vi otroligt mycket bra feedback för kommande arbete. Det som jag anser vara absolut mest roligt och intressant är att detta projekt involverat och intresserat så många olika delar i organisationen och mer professioner än jag tidigare räknat med. Ett företag som innan enbart hanterade matlogistiken på sjukhuset, nu möter patienten direkt och med detta kliver dem in i en ny bransch, ska bli spännande att se var det slutar. Slutligen otroligt roligt att vara en av de första att våga ta klivet att ge patienten möjlighet att själv styra sin vård, ett område som trotts dagens digitala samhälle är outforskat i svensk hälso- och sjukvård.
Det är även roligt att se alla vägar där nu projektet MatAppen sprids, dels via Sahlgrenskas externa nyhetssida, Instagram, Twitter, LinkedIn m.m. Även fått ryktesvägen att Dagens Medicin kommer skriva en artikel om MatAppen. 2019 kommer bli ett spännande och intressant år!
(04 Dec 2018)
Allting startade med att en kollega hade varit på en heldagsföreläsning om hur man ska dokumentera i journalen. Vad man ska och inte ska skriva, vidare på vilket sätt och med vilken struktur. Detta enligt mig är befängt, att vi nu under snart 2020-talet fortfarande behandlar frågan hur vi ska dokumentera. En fråga man ställde sig under tiden Nightingale revolutionerade hälso- och sjukvården. Idag har vi maskiner som bevisligen lärt sig ett av de svåraste spelen på jorden och även besegrat den mänskliga mästaren. Såklart är spel något som kan analyseras och interaktioner kan beräknas ur ett sannolikhetsperspektiv, där människan i sin helhet är en mjuk enhet som troligen inte kan kvantifieras i alla hänseenden, eller kan det? Idag läggs stort arbete i att skapa mätinstrument med fokus att diagnostisera en persons psyke och upplevelser, där vi bland annat har online KBT behandling.
Jag påbörjade ett nytt ”skuggprojekt”, som jag vanligen gör när jag stör mig på något. Målet var att skapa ett stöd för vårdpersonalen, att i dokumentationsprocessen, dokumentera på “rätt sätt”. Lösningen var att istället för att vårdpersonalen ska ställa de viktiga nyckelfrågorna till sig själv, så ställer programmet relevanta frågorna. Första frågan är ”Varför behöver du dokumentera detta?”. Forskning visar på att mycket av dokumentation i patientens journal idag, egentligen inte är relevant. Troligen för att vårdpersonalen inte ställer sig frågan i dokumentationsprocessen, utan skriver ”för säkerhets skull”. Vidare identifierade jag fyra huvudrubriker; ”Aktuellt”, ”Bedömning”, ”Åtgärd” och ”Uppföljning”. Jag utgår ifrån att du som läsare förstår vad dessa ord innebär. Såklart behöver inte dokumentation denna ordningen i alla lägen, men enligt min erfarenhet kan denna och bör denna struktur i de flesta fall användas. Det beskriver inträffad vårdprocess. Många av mina kollegor skulle nog inte förstå varför denna funktion behövs, att de redan skriver enligt denna struktur och att deras dokumentation är tillräcklig, speciellt eftersom de praktiserat den under flertalet år. Enligt tidigare statistik stämmer inte detta fullt ut, det finns alltid en risk att delar missas i fritext-dokumentationen.
När programmet var klart och användaren fick vardera avsnitt efter varandra, tyckte jag inte att jag var färdig. I mina tidigare projekt har jag jobbat mycket med ”mallar” eller ”macro”. Det är fraser som ofta används, vilket är repetitivt i dokumentationsskrivandet. Så i skrivande processen kan vårdpersonalen i programmet klicka på t.ex. ”Alt”-knappen och siffra, för att klistra in en fördefinierad mening, som t.ex. ”kontaktat jour” eller ”var god se utdelningslista”. Denna funktion gör att vårdpersonalen inte längre behöver skriva ut hela meningar som vanligen används. Programmet har nu möjlighet att snabba upp dokumentationsprocessen ytterligare.
Vilken utvecklare eller vårdpersonal, hade nog nöjt sig redan här, däremot fattades fortfarande något. Idéen och nästa lösning slog mig när jag såg en dokumentär om hur utvecklingen av Apples första iPhone gick till. På den tiden var touch-displayen inte gjord för att interagera med fingrar, så Apple löste tangentbordet genom att gissa på vilken trolig tangent användaren skulle klicka på nästa gång och då ökade tangenternas utrymme på displayen, inte visuellt utan maskinellt. Denna teknik var såklart inte banbrytande, men var det som behövdes för att tangentbordet skulle finnas och första iPhonen lanseras. Tekniken var inte ny eftersom den utgår från T9 systemet, vilket var lösningen på mobiltelefonerna för att snabba upp sms skrivandet. På 90-talet när SMS blev allt mer vanligt, hade vart nummer på telefonen mellan tre eller fyra bokstäver och klickade man snabbt flera gånger, kunde man hoppa mellan bokstäverna och välja rätt bokstav. Denna långsamma process löstes genom att användaren enbart klickade en gång på vardera siffra, som då hade tre till fyra alternativ. När mellanslag (oftast noll) klickades på, räknade telefonen ut, vilket ord du ville skriva. Denna teknik var inte stabil någonstans, och ofta behövde man välja ord bland alternativ, eller skriva på gamla sättet. Jag påbörjade därefter arbetet, med att implementera en funktion som ska presentera förslag till ord för vårdpersonalen. Då det rör sig om hälsoinformation, tillhör det enligt GDPR, ”känslig information”. Det gjorde att jag inte vill vara beroende av en server. Lösningen jag gjorde var att ladda programmet med svenskans 250, vanligaste ord och ”medicinska ordbokens” över 10 000 medicinska termer. För att avgränsa, avlägsnade jag alla ord som hade mindre än 4 bokstäver, då detta vanligen skrivs snabbare på ett tangentbord. Efter att ha testat en längre stund, märktes avsaknaden av Machine Learning, men i nuläget räcker det, då ofta rätt förslag kommer upp. Vidare har vårdpersonalen möjlighet att justera ordlistan, genom att ta bort ord de inte vanligen använder och lägga till ord som de använder. Det finns även möjlighet att be programmet automatiskt registrera nya ord in i ordlistan, allt eftersom programmet används.
Slutligen när användaren gått genom alla delar kopieras texten till urklipp på datorn och vårdpersonalen kan sedan klistra in och justera texten på önskat ställe i journalen, där också informationen kopplas till identitet.
Kvar att göra i projektet är dels att implementera fler Machine Learning funktioner och att skapa en integration till journalsystem, för att slippa momentet för vårdpersonal att manuellt behöva klistra in texten.
Avlutande, är resan slut? Är detta allt? Jag nämnde innan om Machine Learning i förslag av ord, men kan man blicka ännu längre fram, då med stöd av ”Buzzordet” Artificiell Intelligens? Hur långt kan vi gå i funktionaliteten och målet att automatisera dokumentationen, delvis eller kanske till och med helt? I nuläget krävs någon typ av interaktion, i form av ett klick på tangentbordet, formulärs svar, tal till text eller sensor. Kan dessa komponenter ersättas av automatiken? I framtidens vård kan vårdpersonalen ägna sig åt det de är bäst på, vårda patienten. Dokumentationen finns när de behöver inhämta information, men vårdpersonalen behöver inte finnas när dokumentationen skapas. Nu är vi inne på utopi, men varje tangenttryck sparar tid för vårdpersonalen. Varje granskning av vilken information som skrivs, sparar tid för kollegan att inhämta kunskapen. Automatiserad dokumentation är framtiden.
Projektet kan användas enligt följande länk: https://teddyprojekt.se/projekt/dok/index.html
(OBS! Ej kontrollerat hur och om detta projekt får användas i vården, information från sidan hanteras enbart lokalt på din dator (förutom ifall “Tal till text” aktiveras), du behöver ta frågan med din säkerhetsavdelning, innan detta program används kliniskt)
(23 Nov 2018)
Under eHälsopub som genomfördes i VGR i veckan fick jag ett tips om en bok med ämnet Intrapenör. Håller på att läsa genom boken nu och planerar att skriva en lite bättre reflektion efter den är färdigläst. För min del hjälper det inte att “Intrapenör” markeras som felstavad, var jag än skriver det. Kan starkt rekommendera läsning; Författare: Birgitte Stjärne, Titel: Intraprenören – nyckeln till innovation: Hur man leder kreativa medarbetare.
Fick även åter inspirationen att dela med mig av projekt jag ännu inte är färdig med, eller kanske inte direkt planerar bli färdig med, men som kan skapa diskussion och vidare tankar/idéer. De finns nu längst ner i “Projekt” (i menyn).
(26 Apr 2018)
Efter nu tre intensiva dagar är man nu åter hemma igen, dock blir det bara kortvarigt då jag ska tillbaka till Göteborg imorgon för att möta Arkitekturledningen angående MatAppen. Hade eventuellt kunna stannat i Göteborg ytterligare en natt, men det var rätt skönt att mellanlanda hemma.
Om jag ska jämföra Vitalis från förra året kan jag i ärlighetens namn inte se så stora skillnader. Visst finns det lite nytt, men i det stora hela är allt likt förra året. Om man ser till hälso- & sjukvården har i stort sett ingenting förändrats. Medanet håller fortfarande på att få genom bredd införande av deras applikation. SAMSA programmet mellan kommunen och landstinget har uppdaterats. Vi behöver definitivt sätta plattan i mattan om vi ska nå målet 2025. Vi från sjukvården måste också ta börja arbeta fram vad det är vi vill ha och behöver. Sjukhuset måste börja sätta av tid för vårdpersonalen, så de kan arbeta och börja bearbeta detta, dock är det i dagens läge näst intill en omöjlighet, när man läser artiklarna om att cancerpatienter måste vänta allt för länge innan de får vård.
(25 Apr 2018)
Tung fråga. Med enkla ord är det “high chaparall”. Varje månad kommer en ny banbrytande innovation och alla företag har sina ofantligt bra lösningar. För dig som läser vill jag definitivt inte att detta ska tolkas negativt, men inte heller positivt. Det är svårt idag att se vilka företag som håller sig till nästa år och vilka företag som kommer glömmas bort. I och med nuvarande upphandlingar är även nuvarande “STORA” journalföretag även i denna riskzon. Denna marknad är nog den mest “osäkra” marknad som existerar i nuläget. Målet för att bli bästa eHälso land år 2025 är ett trevligt mål från politikerna, samma mål som vi har som vårdpersonal att en patient ska gå hem imorgon, när anhöriga likt patienten tittar på oss och tror att vi är dumma i huvudet. Förändring är inte så lätt som man tror, jag är nog en av många som kan stryka under detta. Jag som person är FRUKTANSVÄRT lösnings orienterad, så om möjlighet finns bör jag inte finnas i ett forum där man ska identifiera problem. Men det viktiga i allt detta är att ifall man har målet att på ca 25 år genomföra en smärre reform i hälso- och sjukvården kräver det även ett stort arbete med att skapa acceptansen från vårdavdelningen och vårdpersonalen. Citat från vitalis med den viktiga benämningen är att “om inte vårdpersonalen litar på systemet, används det inte”. Därav hjälper det inte att man lyckats få en upphandling längre, fungerar det inte i verkliga vården kommer det motas från golvet och upp i organisationen. Detta i sig ställer krav på ökad kvalité och funktionalitet.
Hade glädjen att få se ett företag under Vitalis som öppet erkänt att de tagit inspiration från projekt jag och mina kollegor genomfört, och de har gjort lösningen till deras egen. Fick vidare samtala med en av grundarna för företaget som såklart tillhörde det äldre släktet som till en början baktalade att hans företag vänt sig bort från deras huvudfokus. Diskussionen utmynnade till det bättre då vi kom fram till förståelsen att kraven som ställs i dagens eHälsa. Det är inte längre tillräckligt att enbart fokusera på ett problemområde i hälso- och sjukvården. Företag som önskar få leva vidare måste antingen etablera samarbete med andra företag som kan täppa deras tomma hål eller anpassa sig och utöka sig i funktionaliteten de erbjuder.
Jag får ändå säga att jag blir aningen ledsen av att vara på Vitalis, då det är en av det större mässorna i Sverige. Att när jag vandrar runt, kan jag inte se den innovation vi behöver för att nå 2025. Många lösningar finns, men inte för att vara helt självgod är det lösningar som var aktuella 2017. Detta är definitivt inte företagens problem och absolut inte vårdpersonalens, men vems fel är det, att även i innovationen ligger vi minst ett år efter.
För er som läser detta och undrar vad det är jag missar kan jag kort och gått sammanfatta vad man ska fokusera på: Dagbok för patienten, Information mellan patient och vårdpersonal, Kommunikationsmöjligheter mellan vårdpersonal, System som eliminerar behovet av att dubbel dokumentera och i absolut bästa fall eliminerar behovet att dokumentera helt och hållet, aktivitets lista (vilket många företag på olika sätt börjat beröra), möjlighet och tillgänglighet för vårdavdelningar att utan större problematik redigera och justera programmen utifrån deras verksamhet, möjlighet att eliminera fax systemet, plattformar för att inkludera patienten m.m. Om ni vill få mer input kan ni gärna kontakta mig på alla sätt jag listat under “Kontakter” i menyn.
Om vi ser till årets vinnare av H@ck for health, vilket initieras av Sahlgrenska Universitetssjukhuset vann ett bidrag som önskade konkretisera patientinformationen och anpassa den utifrån patientens (mammans) perspektiv och exkludera den information som antigen är inaktuell eller kommande, säkerställa informationen över gränserna mellan avdelningarna. Detta i min mening visar mer på att nuvarande informationssystem är inkompletta eller inte möter vårdverksamheternas behov.
Det finns så mycket att göra men så få som tar initiativet, vidare räcker det inte med fräsiga nya applikationer och funktioner, då de bygger på att vården har mallar att baka in i systemen. Vi som vårdgivare måste börja inventera vår information och behandling och sätta upp en gemensam bild om hur vårdflöden ska hanteras och utifrån detta eventuellt avvika under studieflaggan eller liknande. IT kan inte implementeras om inte verksamheten är redo för den. För att verksamheten ska vara redo för kommande IT tekniken, kräver det att man måste ge vårdpersonalen utrymme att bearbeta förändringen. I ett nuläge där mina kollegor hellre arbetar på Volvo bandet eller IKEA kommer vårdresurserna bara bli mindre. Detta är en ond cirkel som inte går att möta och inte är en bra grogrund för framtidens mål.
Lika så blev jag ledsen när jag samtalade med ett företag som tog för givet att det arbetet jag presenterar från våra nuvarande och dåtida projekt ska vara vår egendom. ALLT jag presenterar på denna sidan är “open source”! Ja jag har copywright i den mening att jag är tacksam ifall man återkopplar eller nämner för mig att man helt eller delvis använder mina lösningar och våra resultat. I slutänden jobbar vi för patienten. Utan patienter kan inte eHälsan existera. ÅTER igen måste jag flika in med citatet: ”Mycket gott kan göras här i världen om man inte fäster sig alltför mycket vid vem som får äran.”
Ska vi bli ledande land inom eHälsa 2025 fungerar det inte att vänta på att innovationerna ska serveras på ett silverfat, det gäller att inkludera vårdpersonalen på golvet och arbeta fram deras tankar och idéer. Det är från golvet som behovet skapas och det är behovet som styr vilka företag som kommer upphandlas. Det är sedan upp till företaget att visa tillräckligt intuitiv lösning, annars kommer den inte användas, eller så hittar vårdpersonalen papper eller liknande som löser IT-lösningens brister.